Personlig berättelse - Bo, 53, alkoholberoende

Från helgdrickande till dagligt missbruk

Efter åtta dagar utan alkohol känns det som om jag gjort något jag inte varit med om på många år. Tidigare har jag haft nyktra perioder, men har alltid haft svårt att hålla mig. Under en lång tid drack jag mycket vin, oftast hemma i smyg. Första tiden var det kanske bara på helger men det blev snabbt värre. Drickandet eskalerade när jobbet blev för mycket och jag kände att jag inte hann med. Istället för att hantera stressen på ett hälsosamt sätt, började alkohol bli min väg att koppla av.

I början kallade jag mig själv för "helgalkoholist". Jag drack på fredag och lördag, men alldeles för mycket och då var det inte hela bilden. Snart började jag dock dricka varje kväll och gömma det för familjen. Det var inte svårt att ljuga - jag sa att jag var trött och gick tidigt och lade mig, men egentligen smög jag undan för att dricka. Ibland använde jag hunden som ursäkt för att gå ut, trots att vi just varit ute. Det gick så långt att jag inte längre kunde hantera mina känslor utan att dricka.

Konsekvenserna och läkarens varning

Jobbet, med alla resor och representation, har varit en stor påfrestning och en anledning till att jag drack mer. Middagar med kunder och resor blev ett sätt för mig att slappna av och hantera stressen. Tyvärr skapade det också problem hemma, där bråk och irritation var vanliga inslag. Jag ljög för alla - min familj, mina kollegor och mig själv. Det var svårt att inse att beroendet hade vuxit så stort.

När det gick upp för mig att mitt beroende var på allvar, försökte jag söka hjälp. Jag gick på AA-möten och testade olika mediciner som Kampral och Antabus, men inget hjälpte på lång sikt. Den hjälp jag fick av vården kändes inte tillräcklig. Det var först när mina prov-värden hos läkaren visade på så allvarliga konsekvenser att jag verkligen förstod vad jag riskerade. Levervärdet var katastrof och då bestämde jag mig för att göra något åt det. Jag insåg att om jag inte agerade, skulle jag inte klara mig. Det var då jag tog steget och berättade för min arbetsgivare, mitt fackombud och HR-chefen att jag behövde hjälp med mitt alkoholproblem. Jag såg det som min sista livlina.

Arbetsgivaren - en ovärderlig livlina

Från början var jag rädd för att söka hjälp och kände att jag inte skulle få den hjälp jag behövde. Jag trodde att ingen skulle förstå eller kunna hjälpa mig och jag ville inte erkänna att jag hade ett problem. Men när jag insåg att jag inte skulle överleva om jag fortsatte på den vägen, visste jag att det var dags att ta hjälp på riktigt.

Stödet från min arbetsgivare har varit otroligt och det värmer. Att ta steget att berätta för min arbetsplats var svårt. Jag var livrädd. Men responsen jag fick var något jag aldrig kunnat drömma om. Min HR-chef sa:

– Det största steget har du tagit nu. Vi stöttar dig fullt ut. Det spelar ingen roll vad det kostar eller hur länge du blir borta. Det viktigaste är att du blir frisk.

Företaget tog direkt kontakt med ett behandlingshem och genom företagets försäkring ordnades en plats omedelbart. Det gick. Det gick trots min rädsla om att bli utan hjälp.

En dag i taget

Tidigare har jag alltid varit en person som söker struktur och vill ha kontroll. Men när det gäller att ta en dag i taget har det varit svårt. Att släppa kontrollen har varit en utmaning. Nu, efter att ha tagit ett steg i rätt riktning, märker jag att jag inte har sug efter alkohol längre. Skakningarna, som var så påtagliga tidigare, har nästan försvunnit. I takt med att jag har lärt mig att ta kontrollen över mitt beroende, känns det som om jag långsamt börjar må bättre. Att vara öppen om mitt beroende känns fortfarande känsligt men nu kan jag säga att jag är alkoholist utan att skämmas. Jag har fått hjälp och förstått att beroende är en sjukdom.

Jag hoppas att fler som jag vågar söka hjälp tidigare. Det finns stöd att få men vården måste bli bättre på att fånga upp människor innan det går för långt. Resan hit har inte varit enkel, men idag känns det som om jag är på rätt väg. Det är inte lätt, men varje dag utan alkohol är en liten seger.