Personliga berättelser
Här har vi samlat personliga berättelser om beroenden, anhöriga till någon med ett beroende och om medberoende.
Vuxna och beroende
Henrik 42 år, alkoholberoende
"Att vara en del av en grupp människor som alla kämpar mot samma sak var avgörande för mig. Vi speglade varandra, och i deras berättelser såg jag min egen kamp. Det var en gemenskap jag aldrig trodde att jag skulle uppleva, och den gav mig styrka att fortsätta."
Josef, 44 år
"Nu förstod jag vad de menade med fönstret. Jag kommer på mig att jag börjar se och höra så mycket mera. Karmansbo har öppnat mina sinnen. Detta fönster kommer jag aldrig stänga."
Anonym, spelberoende
"Det enda som vill slut betydde något var att vinna tillbaks förlusten."
Kai 55 år, alkoholberoende
"De verktyg som jag fick på Nämndemansgården för 23 år sedan är idag lika aktuella."
Michael 37 år, riskbruk av alkohol
"Jag började bli trött och håglös men förstod inte vad det handlade om."
Maria, alkoholberoende
"Idag är jag vän med ordet alkoholist och jag är också vän med mig själv."
Anhöriga
Julia 34 år, anhörig
"Jag läser alltid av min pappas reaktioner, tonläge eller blick och här kom min gamla pappa tillbaka."
Malin 18 år, anhörig
"Jag älskade ju min pappa och kunde inte förstå varför han gjorde som han gjorde. Det spelade ingen roll hur mycket jag gjorde mig till eller vad jag gjorde – han fortsatte ändå."
Medberoende
Martin 36 år, medberoende
"Att det värsta någon upplevt är alltid det värsta man känt inom sig. Det går inte att väga och jämföra vem som har mer rätt att sörja. Vi har alla lika stor rätt att sörja eller att få känna behov, ingen har patent på att må sämre och ingens känslor är mer värda än någon annans."
Vuxet barn
Kristin, vuxet barn
"Jag tar mig själv i handen och går med mod i hjärtat framåt. Måtte jag finna mig där! Så står det på första sidan av den skrivbok jag tog med mig när jag, fullständigt vettskrämd, åkte till Nämndemansgårdens Vuxna barn-program vid Karmansbo."
Ungdom och beroende
Ruben, behandlare på Idagården: Min resa från utanförskap till förebild
Ruben, som tidigare var placerad på Idagården, har en historia som både inspirerar och berör. Från en ungdom präglad av utanförskap och kriminalitet, till att idag arbeta som behandlare – han vet vad det innebär att stå på båda sidorna. I artikeln berättar han om den avgörande vändpunkten i sitt liv och hur han idag hjälper andra unga att förändra sina liv.
Anonym ungdom, drogmissbruk
"Mycket har nu förändrats. Jag har många planer för framtiden och känner mig mycket stabilare nu."
Anonym kille, drogmissbruk
"Dem hjälpte mig växa som människa och att börja älska mig själv. Utan droger."
Anonym kille 21 år, drogmissbruk
"Mitt drogmissbruk började med en spliff när jag var 12 år gammal."
Pontus 17 år, drogmissbruk
"I dag tänker jag att alla människor har goda avsikter. Och jag tänker att jag också har det. Jag är ok och jag vill hålla mig drogfri för min egen skull."