Vad händer när du ringer ett behandlingshem?
Du behöver inte säga vem du är, och du förbinder dig inte till någonting. Det första samtalet till Nämndemansgården handlar om dina frågor. I avsnitt 139 av podden Bara en till... berättar vår placeringskoordinator Marie och vår behandlingsansvariga Martina för Nemo Heden hur vägen ser ut från första samtalet till första dagen på behandlingshemmet. Vill du hellre lyssna på samtalet finns det här nedan.
Vem svarar när jag ringer?
Du kommer till vårt mottag, där våra placeringskoordinatorer svarar. Vi tar emot samtal från privatpersoner, anhöriga, arbetsgivare, socialtjänst och försäkringsbolag. Mottagets uppgift är att hitta rätt behandling för just dig och se till att du känner dig trygg med valet.
Många har väntat länge innan de vågar ringa. Ofta är det första de säger bara ”Jag behöver hjälp”. Det räcker. Vi ställer några frågor, berättar hur behandlingen går till och sedan tar vi det därifrån.
Kan jag vara anonym?
Ja. Du behöver inte uppge namn eller personnummer för att ställa frågor. Uppgifterna behövs först när det blir aktuellt med en inskrivning. Om det känns för stort att ringa kan du börja med att fylla i vårt formulär här, så vi hör av oss till dig istället, eller mejla oss på info@namndemansgarden.se.
Ringer anhöriga också?
Ungefär hälften av samtalen kommer från anhöriga. Ofta är det någon som oroar sig för en partner, ett barn eller en förälder som inte själv är redo att ta emot hjälp. Våra anhörigterapeuter kan stötta dig även om din närstående inte vill ha hjälp än.
Hur snabbt kan jag börja?
Ibland redan samma dag. Dagen efter är inte ovanligt, särskilt när en arbetsgivare är inblandad. I regel kan du börja inom en vecka.
Innan du kommer gör vi alltid en bedömning, så att du hamnar på rätt ställe. Om du är påverkad planerar vi först en abstinensbehandling. Den kan göras på vår medicinavdelning i Blentarp i Skåne, eller på ett sjukhus nära den enhet du ska till. Att det går fort spelar roll, eftersom viljan att ta emot hjälp kan försvinna lika snabbt som den kom.
Vad kostar det och vem betalar?
Det finns flera vägar:
- Du betalar själv.
- Du ansöker via socialtjänsten. Blentarp och vår öppenvård tar emot placeringar från socialtjänsten, medan Karmansbo tar emot via arbetsgivare och privatpersoner.
- Din arbetsgivare betalar eller bidrar.
- Din försäkring kan täcka en del av kostnaden, ibland upp till hälften. Många vet inte om att de har ett sådant skydd.
- Du ansöker om bidrag från stiftelse. Läs mer om Gittan Craafords stiftelse här.
Vem får veta att jag är i behandling?
Ingen, om du inte själv berättar det. Bara vi har tillgång till din journal, och den enda som kan begära ut den är du. Om någon ringer och frågar om du är hos oss svarar vi att vi inte kan svara på det.
Som hälso- och sjukvårdspersonal har vi anmälningsplikt till socialtjänsten om vi misstänker att ett barn far illa. Det är bra att känna till, och du kan alltid fråga när du ringer vad det innebär i just ditt fall.
Finns det någon ni inte kan ta emot?
Ja. Det gäller personer med så svår kroppslig sjukdom att vi inte kan ge vården på ett säkert sätt, till exempel om man inte kan röra sig utan hjälp. Det gäller också mycket svår psykisk ohälsa. Vi tar emot många med samsjuklighet, som ADHD, bipolär sjukdom eller PTSD. Det avgörs alltid genom en individuell bedömning.
Om du har mediciner som en läkare har ordinerat, till exempel för ADHD eller bipolär sjukdom, kan du fortsätta med dem under behandlingen. En läkare är på plats varje vecka och går igenom medicineringen tillsammans med dig.
Hur ser den första dagen ut?
Personalen tar emot dig och sedan har du ett inskrivningssamtal med en sjuksköterska. Därefter får du ditt rum, träffar gruppen och går direkt in i schemat. Kommer du klockan tio kan du ha grupp redan klockan ett. En annan klient tar lite extra hand om dig och visar runt.
Många är nervösa ända tills de kliver in genom dörren. En vanlig oro är att man inte ska passa in. Sedan upptäcker man att gruppen består av HR-chefen, barnskötaren och alla andra. Beroende finns i alla samhällsgrupper.
Hur ser en vanlig dag ut?
På morgonen går en del till gymmet eller på promenad. Efter frukost börjar schemat med en föreläsning och sedan en grupp tillsammans med en terapeut. Där kan du berätta vad du känner igen dig i, eller bara lyssna. Efter lunch blir det gruppterapi igen.
Från ungefär klockan två är eftermiddagen friare. Då arbetar du med egna uppgifter, tränar eller tar en promenad. Du har en egen terapeut och ett enskilt samtal ungefär en gång i veckan. Vissa kvällar finns det möjlighet att gå på AA- eller NA-möten.
Grundbehandlingen har fem teman, ett per vecka: beroendesjukdomen, känslor, hälsa, värderingar och relationer.
Vilken metod använder ni?
Vi arbetar med en integrerad modell som kombinerar tolvstegsbehandling och KBT. Du får kartlägga i vilka situationer och med vilka känslor du tar till alkohol eller droger, och hitta andra sätt att hantera dem. Återfallsprevention börjar redan första veckan: Vilka triggers har du? När kommer suget? Vad är din nödplan?
AA och NA är frivilliga, men vi uppmuntrar dem. Vi mäter också symtom på depression och ångest när du kommer och när du går. De minskar tydligt för våra klienter, trots att det är beroendet vi behandlar.
Får jag ha kvar mobilen?
Ja.
Kan jag åka hem om jag ångrar mig?
Ja. Behandlingen är frivillig, och våra behandlingshem är öppna och ligger på landsbygden. Om du vill åka hem ber vi dig först prata med din terapeut, eftersom det ofta handlar om rädsla eller om att känslorna blir för mycket. Men beslutet är ditt. Du är alltid välkommen tillbaka, och det är inget misslyckande.
Det är mycket ovanligt att någon skrivs ut. Motstånd ser vi som en del av sjukdomen. Det som kan leda till utskrivning är våld eller att någon upprepade gånger förstör för gruppen.
Hur lång är behandlingen?
Grundbehandlingen är 35 dagar. Det blir allt vanligare att klienter förlänger. Efteråt följer elva månader eftervård. Vi håller också på att ta fram boostveckor för dig som mår bra men känner att du behöver fylla på.
Vad har de som blir friska gemensamt?
Hopp och gemenskap. De som klarar sig fortsätter att be om hjälp. Det kan vara AA eller NA, men också en fika med någon från behandlingen eller fortsatt terapi. Beroende går inte att bota med en behandling, men det går att leva i tillfrisknande.
När vi följer upp klienter fem år senare har det gått bra för många som avbröt i förtid. De berättar att de ändå tog med sig verktygen.
Stöd för anhöriga
Anhöriga till våra klienter får gå en kostnadsfri anhörigkurs. I november ordnar vi en anhörighelg på Karmansbo, som är öppen även för anhöriga vars närstående inte går i behandling hos oss.